Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå vakten aftackas, och sorglösa bortgå alla för att
återtaga sitt glada lifs vanliga sysselsättningar.
Den kontrast emellan handlingens djupa allvar i och
för sig samt den sorglösa lättsinnighet, hvarmed den
ut-föres, afspeglar sig äfven i melodien, hvilken midt i sin
slagdängeton ändock bevarat några reminiscenser af en
förlorad värdighet. Liksom melodien, framställer äfven
epistlen något i sig betydelsefullt, som genom tanklös vana
förlorat en del af denna sin betydelse. Bröderna hafva ^
för ofta sett döden skörda sina offer, för att de skulle
deråt egna mer än en förbigående uppmärksamhet.
Väcker än tanken på döden och den bortgångne en flygtig
rörelse, så har dock sjelfva begrafningen sin egen trefnad
och behag derigenom, att den förskaffar bröderna ett godt
rus, och så följa de den döde till grafven ”gråtögda och
blixtfulla” som Mollberg, i hvars hela uppträdande, på en
gång jo vialt och gravitetiskt, stämningen typiskt
försinn-ligat sig. Utomkring dem går allt sin jemna gång; äfven
der kan påminnelsen om döden endast väcka ett i bästa
fall ögonblickligt intresse. Väl kan en blödig Kajsa fålla
en tår, då processionen går förbi; men samtidigt skrattar
krögaren och i närmsta gränd står glädjen högt i sky.
Men liksom melodien midt i det triviella erinrar om något
högre, så ligger på botten af denna skildring en känsla
deraf; att döden dock är något mera än blott en anledning
till ett gladt supgille, hvarom ock en påminnelse innehålles
uti de genom sammanhanget visserligen i löjlig form
framställda, men dock i grunden så allvarliga orden:
”Vi tyckas raska,
Men hvad är vårt lif? Ett bloss!”
Fredmans Epistel nso 54.
”Aldrig en Iris på dessa bleka fält.”
Epistlen har till öfverskrift ”Vid Corporal Bomans
graf på S:t Catharina Kyrkogård.” Ämnet är sålunda det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
