Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma som i föregående epistel; men då der liktåget, den
gapande folkhopen, de militära begrafningsceremonierna
voro hufvudsaken, så är denna epistel mera att betrakta
som ett sorgeqväde vid grafven. Ehuru det beskrifvande
elementet är i båda öfvervägande, har det i den första
mera en episk karakter, och den framställda handlingen
gör der anspråk på en viss sjelfständighet, hvaremot uti
ifrågavarande epistel det beskrifna synes stå mindre för
t sin egen skull, än för uttryckandet af en Jyrisk känsla;
först mot slutet antager det någon mera sjelfständighet.
Om vid jemförelsen emellan båda epistlarna några
detaljer skulle tyckas olika, ligger derpå ingen vigt; ett
sammanhang dem emellan är lätt funnet, om man tänker sig
denna epistel taga vid der den förra slutade; så att, efter
hedersvaktens afmarsch, slägt och vänner stannat qvar vid
den öppnade grafven.
Intrycket af omgifningens hemska, glädjelösa
dysterhet bemäktigar sig skalden och ger sig uttryck i den
oefterhärmliga målningen af kyrkogården och templet. Från
denna plats, der den jordiska banans gränsmärken äro
uppresta, synes lifvet bäfvande fly, och kärleken, den
högsta sällhet, hvarpå det jordiska har att bjuda, vänder sig
skygg bort; här plockar icke herdinnan någon blomma att
dermed pryda sin herdes tjäll. Fåfängt locka löfträden
skogens sångare hit, hellre fira dessa i morgongryningen (”vid
dagens ljusa rand”) Floras fest vid Mälarens strand;
endast turturdufvan har bland dödens pilar *) byggt sitt
bo, men ensam, en sorgens symbol, sitter den arma, och
lärkans glada sorgförskingrande toner tränga aldrig hit.
Öfverallt, hvart ögat vänder sig, endast svarta kors och
grafvar; deras mängd ”fördunklar templets tupp i skyn”
d. ä., ögat fängslas så af dem, att det endast med möda
*) Förmodligen menas här tårpilar. Väl finnas inga sådana nu
på Catrina Kyrkogård; men sannolikt funnos de för 100 år sedan.
Skulle emot förmodan med ”pilar” här menas vapen, så står ”bland
dödens pilar,” för ”bland offren för dödens pilar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
