Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mantränger han i orden: ”sveda och harm.” Stor är väl
icke hans förbindelse för gåfvan af detta lif, och
föreställningen om dess ursprung ur vällusten, en föreställning,
som äfven möter oss i epistlen 28, träder här åter fram.
Men huru olika fattad? Der är den bärare af en vild
för-tviflan, här har den en stark elegisk tillsats, och långt ifrån
att som der hopa förebråelser öfver sina föräldrars minne,
tänker han i stället med vemod på modrens härjade
skönhet. Hvarje skymt af missnöje qväfves af kärleken, af
minnet om de bittra tårar, dem han gret vid den graf, der
båda hvila. Hvilken oefterhärmlig förening af det
karakteristiska och det rörande i de ord, med hvilka Fredman
afbryter sina betraktelser öfver sitt förhållande till sina
föräldrar?
”Men båda sofva. Gutår i förtret!”
Och huru rent mensklig, hur djupt innerlig är den icke,
den blixtlikt framträdande erinringen om den sorg, han
erfor, då föräldrarna buros till den graf, dit han nu står
i begrepp att sjelf nedstiga:
”Sjung, Movitz, sjung om hur ögat gret
Yid de cypresser, som ströddes.”
I tredje versen upplöses den i de föregående versarna
förherrskande dysterheten. Kärleken till föräldrarna och
tanken på det egna lifvets lumpenhet löper samman i en
komisk spets, från hvilken Fredman leende skådar ned på
sig sjelf. Är han född af dessa dyra föräldrar, så har han
åtminstone icke vanslägtats; han har gått i fädernas
fotspår, och fadren står för hans minne som ett helgon,
hvilket Bacchus och Fröja omgifva med glorian. Är det då
underligt, att Fredman sjelf dyrkat dessa gudomligheter?
Nej, han är sin faders värdige son, och derföre, så
slutar han,
”Movitz, lät bland mina fäders ben;
Detta mitt stoft fa sig blanda.”
Så mynnar grundstämningen hos Fredman ut i ironien
öfver honom sjelf och verldens vanliga lopp; men vi hafva
17*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
