- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
266

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningen om ömkligheten af allt jordiskt, han betages af
leda åt verlden, och ur det beklämda bröstet frampressas
en längtans suck, längtan efter ett högre lif, hvars bild
han ser i det ora oändligheten erinrande, klart tindrande
himlahvalfvet:

rBort verldsligt regemente!

Verlden blir mera bitter:

Stjernklara firmamente!

Mig nu öfverhvälf.” ,

Men plötsligt som detta intryck kommit, går det också
förbi. En klunk ur stånkan — och dödens bitterhet är för
ett ögonblick förgäten. Han prisar det fradgande ölet:
”det gör mig godt, Mor Maja!”: ropar han. Han dricker
Mutter till, men påminner sig, att han gör det vid
Karons elf. Så återkommer midt i glömskan besinningen;
och i en stämning af på en gång svårmod och sjelfironi
skildrar han sin egen person och de trasor, som skyla
hans kropp. Det är svårt att säga, om han förefaller sig
sjelf mera ömklig eller mera löjlig. Kroppen lutar framåt,
hufvudet hänger på axlen, och nacken slår och slänger.
Med tårfyllda ögon ser han på sina granna klutar:
rocken, som i bättre dagar uppstoppad med dycrenger sutit
trångt kring armar och lif, har förlorat sina stoppningar
och hänger slankig på kroppen, byxorna äro utslitna,
västen söndrig och lappad, strumporna utan hälar, och
skjortan är ett plagg, som Bäckmanskan redan för två år
sedan lagt af1)-

Men det skämt, som i denna teckning förråder sig, är
af en art, som lätt slår öfver i sin motsats, och helt
naturligt förer sjelfironien öfver till den hemska föreställning,
att den arme redan är i dödens våld. Den vision,
hvarmed stycket började, vänder tillbaka med ökad makt.
Karon har under Fredmans betraktelser hunnit fram, och
Fredman har stigit i båten. Nu går färden till skuggornas
rike. Intuitionen har i den derpå följande målning ytterli-

*) Se ofvan sid. 165.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free