Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ättelägg af Reformationen;” men äfven adertonde
seklets upplysning var en yttring af samma anda, visade
än de resultater, man af denna upplysning sport,
snarare frihetens ”missbruk, än dess bruk.”
”Revolutionen,” utbrister han, ”är ingalunda slutad. Endast
hennes yrsel är slutad: hon har sofvit ruset af sig, och
med full sansning och lugna blickar går hon ännu fram
genom historien.”
Tegnérs uppfattning af dagens frågor, hvilken hans
samtida funno så full af motsägelser, var sålunda ganska
enkel och klar. Den utgick från hans varma tro på
det godas slutliga seger, på mensklighetens
fortskridande genom sann frihet till en lyckligare framtid.
Derföre, med erkännande af det goda hos både det
gamla och det nya, vände han sig mot ensidigheten
hos begge, mot allt, som stod i vägen för det slutliga
målets ernående. Att romantiken uppträdde i
fientlig motsats mot den falska upplysningen, gillade han,
men att den utkastade barnet med badvattnet och icke
ville erkänna det sanna, som låg äfven i upplysningen,
det var i Tegnérs ögon ett majestätsbrott just mot den
tids anda, hvars tjenare romantiken föregaf sig vara.
Och då upplysningens öfverdriffcer redan voro dömda
och numera oskadliga, var det derföre allenast den nya
skolan, som, från hans ståndpunkt, var att bekämpa.
Deraf kommer, att han, som framför andra är en det
nittonde seklets son, dock trädde närmare den gamla
skolan och drog svärdet mot dennas fiender. I svaret
på Atterboms inträdestal i Svenska Akademien (1840)
säger han helt öppet, att han ansett sin plats vara vid
Gustavianernas sida:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
