Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Att bär du sitter, att jag hälsar dig
Välkommen bland oss, visar tidens välde,
Ombildarens, som länge ställde
Inunder skilda fanor dig och mig,
Och ej blott mig, men äfven mången annan
Af sångarätten från Kung Gustafs dar,
Som bar ovansklig lagerkrans kring pannan.”
Och ändock låg det, som vi finna, någon sanning
i Atterboms yttrande, att Tegnér, trots sina protester,
tillhörde den nya vitterheten, om än han icke, som
Atterbom säger,’ ”var med hull och hår förskrifven åt
densamma.”
Denna Tegnérs ståndpunkt kan man tydligen
iakttaga i ”Epilogen ” till hvilken den föregående
undersökningen är ärnad att vara en litteraturhistorisk
komna entarie. Det adertonde seklets villfarelser kunde
Tegnér i denna dikt saklöst låta ligga orörda, ty från
dem hotade ingen fara; men nyromantikens läror hade
för ett ungt sinne något vida mera lockande, och om
än, enligt hans uppfattning, numera af dem inga vådor
för samhällsordningen vore att befara, så kunde de
dock förvirrande inverka på den enskildes utveckling,
och derföre varnar skalden för den missriktning, han
i dem spårar. Men hur annorlunda är icke den ton,
som råder i denna varning, jemförd med den, som vi
funno i stridsropet från 1815! Hvilken lugn
värdighet, hvilken ädel tillförsigt! Det är en polemik, om
man så vill, men utan polemisk färg. Hvad Tegnér
här säger till de unga Febi söner har utan tvifvel sin
särskilda tillämpning på fosforismen, men det är dock
så allmänt fattadt, att det gäller lika mycket i dag som
för femtio år sedan, det är så naturligt framvuxet ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
