Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
festtillfållets egen betydelse, att det nästan tyckes som
knnde vid en dylik fest näppeligen något annat, långt
mindre något bättre sägas.
Hvem erinrar sig väl nyromantikernas anspråk å
uteslutande privilegium på uppdagandet af naturens
och lifvets mysterier, då han nu läser nedanstående
rader?
”Tro ej hvad håglösheten hviskar till er,
Att striden är för hög för er förmåga
Och att den kämpas ut väl er förutan.
Hvad mensklighetens herrlige ha sökt,
Sitt hela sköna rika lif igenom,
Väl är det värdt att sökas af oss alla.
O! det är skönt att sluta sig till dem,
Om äfven som den ringaste, den siste.”
Ännu i dag kan man varna för det tanklösa
eftersägandet, för vetandet utan rot, och, utan att erinra
sig tyskhetsefterhärmarne från århundradets början, kan
man med uppbyggelse läsa:
”Sjelfständig kraft är mannens första dygd.
Det lösa vacklandet, den blinda lättron
Är dagens kräfta uti unga sinnen;
Hon fräter tanken bort ur hjernans kamrar
Och mod och styrka ur det fria bröst.
En hvar kan icke bli en Genius,
På säkra vingar stigande mot ljuset;
Men hvem, som vill, kan pröfva, förr’n han dömmer,
Kan fatta sjelf den sanning, han besvärjer,
Kan känna sjelf det sköna, han beundrar.”
Utan att särskildt tänka på naturfilosofiens
skrytsamma löften, kan man finna denna varning
behjer-tansvärd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
