Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla sin sjelfständighet, utan nedsättas lätt nog till
blotta tecken: en olikhet, som säkert beror af den
starkare sinligheten hos de förra och den djupare
innerligheten hos de senare folkslagen.
Ehuru, som vi redan nämnt, landskapsmålningar,
för deras egen skull utförda, icke i folkvisan anträffas,
finner man deremot ofta smärre naturbilder, merendels
angifvande den årstid eller den dagens stund, då en
händelse tilldragit sig. Visserligen skulle dessa kunna fattas
som en raskt skizzerad landtlig bakgrund för handlingen;
men i sjelfva verket äro äfven de uttryck af den till grund
för dikten liggande stämning, ställda vid sidan om den
skildrade, likaledes känslogenomdruckna händelsen. Så
är nästan alltid förhållandet, då naturbilden utgör
om-qvädet i dikten. Ett exempel derpå har man uti det
oss så ofta mötande, enkla omqvädet:
”Om sommaren,”
eller i en mera utförd form:
”Om sommaren, när alla små fåglar de sjunga väl.”
Af samma art är omqvädet:
”För nu så står skogen i blomma.”
Afven dagens stunder begagnas att sålunda angifva den
herrskande känslans grundton. "Så serla om aftonens
tider" är omqvädet i en visa, som skildrar en döende
älskares afsked med sin käresta.
”För dagen dagas upp under östan,”
bildar omqvädet i en visa, som beskrifver huru liten
Kerstin hämnas på sin trolöse älskare och bröllops-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
