Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Serla var det om aftonen,
Allt när som rim faller på,”
och efter de båda älskandes död inledes upptäckten af
deras öde med dessa i all sin enkelhet så målande ord:
”Dagen dagas östan,
Så högt öfver himlen går.”
Någongång hafva de, äfven i denna ställning, en
stäm-ningskarakter, såsom i visan "Syster och Broder,"
hvilken börjar:
”Och jag gick mig ut om en morgonstund
Och hörde en näktergal sjunga,”
genom hvilken naturbild uppslaget gifves till den ton,
som genomgår hela sången. Eller ock bilda dessa
sammanträngda naturtaflor en motsats till händelsens
karakter och tjena så att ytterligare skärpa denna. Den
visa, som förtäljer den tragisha utgången af Peder
Pallebogsens friarefård, börjar med dessa ord:
”Arla var det om morgonen,
Så fagert lärkan sjöng.”
Växtlifvet bidrager kanske mer än de andra
ele-menterna att gifva ett landskap dess egendomliga
karakter, och på menniskosinnet utöfva växterna ett
hemlighetsfullt inflytande. Dock har folkvisan sin
alldeles egna Flora. Hon liksom bygger sig en
ideal-verld öfver den vanliga, och i den äro endast några
få af Floras barn upptagna; men så mycket ymnigare
förekomma de och representera i sjelfva verket hela
slägtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
