Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland blommorna äro ros och lilja visans
älsk-lingsplantor, och samma är förhållandet inom alla
länders folkdikter. Rosens glödande friska färg, dess
fylliga svällande form tyda på lif, hälsa, glädje; då
deremot liljans blekhet och enklare formbildning lätt
nog ingifva föreställningar, som äro de förra
motsatta. Ur denna synpunkt uppfattar visan vanligast
dem båda. Men symboliseringen är fullkomligt naiv,
gifven i och med blotta anblicken af blomman. Ofta
sammanställas båda dessa blommor, liksom i lifvet
ofta glädjen och sorgen räcka hvarandra handen: ”De
rosor och de liljor” eller ”Rosor och dägeliga liljor,”
eller ”1 vinnen väl både rosor och liljor.” Det
sistnämnda omqvädet förekommer i visan ”Lilla Rosa,”
i hvilken förtälj es, huru lilla Rosa och unge hertigen
dogo af kärlek till hvarandra, och huru konungen, som
under deras lifstid åtskiljt dem, icke heller ville unna
dem efter döden att hvila i samma graf; men
”Det växte upp Liljor på begge deras graf,
De växte tillsamman med alla sina blad:
Det växte upp B obor ur båda deras mund,
De växte tillsamman i fagraste lund.
I vinnen väl, j vinnen väl, både rosor och liljor.”
Som deras glädje och sorg i lifvet voro
gemensamma, så fläta sig rosorna och liljorna på deras
graf-var i hvarandra; och antyder den bleka liljan det
sorgliga öde, som samtidigt träffade båda, så tyckas de
rosor, som spira upp ur deras mun, vara liksom de
kärlekshviskningar, dem de ännu ur grafven sända
hvarandra, och i hvilka de sälla förenas. AfVen i
andra visor förekommer, att från tvenne olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
