Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Tyboe. Det torde dock vara lätt förklarligt, att
under en tidsålder, då tapperhet och personlig styrka
äro nödvändiga egenskaper för den, som vill bryta sig
en väg genom lifvet, skall det för den unge modige
hjelten ligga nära till hands att öfverskatta den fördel,
han i dem eger. Men äfven med erkännande deraf
kunna vi icke med Heiberg finna ett öfverdrifvet skryt
i yttranden sådana som dessa: "en väldig friare är
svärdet," eller, "ej går jag ensam, mitt svärd följer
med," eller, "den, som kan tagas, är värd att hängas."
De synas oss icke annorlunda, än att de kunna läggas
i munnen på hvilken forntida hjelte som helst. Men
Heiberg envisas att i Frithiof icke se annat än en
sentimental kärlekshjelte, och han finner dessa yttranden
löjligt skrytsamma, emedan han anser dem stå i strid
med diktens, efter hans uppfattning, sentimentala
grundton. Frithiof är likväl icke skildrad annorlunda i
handling än i ord; och det är handlingens
omotsvarighet mot orden, hvilken ensamt skapar Tyboeska
"rodomontader/ *)
1) Ett annat ställe, som Heiberg förebrår svulst och
affek-tation, är detta:
"Var icke rädd, här fins ej fara;
Björn står der nere med sitt svärd,
Med kämpar nog att oss försvara,
Om det behöfdes, mot en verld.”
Vill man väga hvarje ord på guldvigt, kan man visserligen säga,
att en öfverdrift ligger i denna Frithiofs försäkran; men den,
som aldrig ett ögonblick skulle tveka att med sina kämpar
upptaga’striden mot hvilken öfvermagt som helst, kan väl äfven
ega rätt att säga det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
