Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frithiof vänder åter mot norden. Den förändring,
han undergått, visar sig i hans samtal med Björn, då
han underrättar denne, att han tänker gästa kung Ring.
Björn antager nemligen, att denna gästning måste afse
att öfverfalla konungen och bortröfva hans drottning,
men Frithiof svarar:
”Fredlig till kungen min kosa jag ställer.
Han har ej felat, hans drottning ej heller,
Hämnande Gudar ha straffat mig”.
Det är första gången man i Frithiofs ord läser ett
erkännande, att brytandet af Baldershagens helgd varit
straflvärdt. Han har gått tillbaka till skuldens ursprung,
och lika med Ingeborg, som han nu fritager från
trolöshet, ser han i skilsmessan dem emellan en gudens
straffdom. Förklädd går han till konung King, men
hans uppbrusande häftighet förråder honom för
konungen, när denne, för att pröfVa honom, aflägger sitt löfte
att vinna Frithiof. Inom kort finner han, att det varit
en dårskap att återse Ingeborg, ty han har blott på
nytt tändt en halfsläckt låga; emellertid stannar han
vintern öfver hos kung Ring, och kommer derunder
att än ytterligare gå till rätta med sig sjelf. Detta
synes af hans samtal med Ring under vårjagten i
skogen. Visserligen heter det, då han, grubblande på
sitt öde, rider vid konungens sida, att icke Ingeborg
bröt den svurna eden, utan "grymme gudar bröto den,
Ty de hata menskors ätter, skåda deras fröjd med harm”.
Men att han härmed blott velat ursäkta Ingeborg och
icke framställa sig som ett oskyldigt offer för hatfulla
gudamagter, synes deraf, att, när han kort derpå biktar
för kung Ring, tager han utan alla förbehåll skulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>