Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att i denna lära en högre och sannare försoning
,er-bjudes. Dock är detta ingalunda klart, och likaledes
hvilar ett visst dunkel öfver förhållandet mellan den
allmänna och den enskilda försoningen. Gifves det
något annat förhållande dem emellan, än det af bild
och afbild? Är för den enskilda menniskan
försoningen inom eget bröst ett vilkor för att döden skall
bringa henne den högre försoningen? Derpå har
Bal-derspresten intet svar. Och är verkligen, kan man
vidare fråga, enligt Åsaläran, döden något absolut
renande? Sätter icke denna lära just efter Ragnarök
ett Nastrand vid sidan af ett Gimle?
Skalden har i sjelfva verket icke så strängt, som
det vid första ögonkastet synes, hållit sig till den gamla
gudaläran. Ja, vid närmare skärskådande visar det
sig, att han här uttalat icke så litet af sin egen
dåvarande uppfattning af den kristna försoningsläran. I
en anteckning, sannolikt från 1820-talet, yttrar han:
”Försoning i lifvet är blott ett annat namn på
bättring. Dess borgen är döden. I begge afseenden
är Kristus dess högste representant. Men en hvar,
som genom lära, lefverne, död föranleder dertill,
försonar i sin mån.
Vixere fortes ante Agatoiemnona.
Att anse försoningen såsom något för längesedan
af-slutadt, är orimligt. Den är tvärt om någonting
oupphörligt fortgående både i verldshistorien och för den
enskilde: ”försoningen varar som tiden.” Tänkes den
såsom en gång fulländad i hvarje menskligt bröst, då
inträder Guds rike på jorden. — All annan försoning,
än den jag sjelf åstadkommer, är indirekt, åtminstone,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
