Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna tid var hennes vanliga epitet: ”den
tjusande;” och om än med detta egenskapsord
närmast syftades på skaldinnan, så är icke tvifvel om
att det användes äfven med en sidoblick på qvinnan.
Fosforisterna sågo ingalunda med missnöje, att den
nyupptäckta poetiska storheten kunde intaga äfven med
sina personliga behag.
Så skildrar ett ögonvittne Euphrosyne i yngre
åren. Hennes figur var vacker och välbildad, hennes
rörelser mjuka och behagfulla, händer och armar
ovanligt vackra; mörkt och glänsande lockigt hår omgaf
ett ansigte, hvars drag väl ej voro regelbundna, men
täcka och själfulla; de blå svärmande ögonen voro fulla
af uttryck, tänderna bländande hvita och jemna, rösten
angenäm.
Sn^llman, som år 1840 såg den då gamla
Euphrosyne i Aganippiska sällskapet i Stockholm, yttrar: ”Det
var synnerligen intressant att se henne i sällskap med
de gamla fosforisterna, Atterbom, Dahlgren och Livijn.
Man såg det tydligt, att i minnet af gemensamma
literära sträfvanden äfven blandade sig minnet af
förtjusningar, allt nu afsvalnadt till den förtroligaste, mest
rörande vänskap”1).
På Atterboms poetiska snille satte Euphrosyne stort
värde, och han var till en början hennes literäre
råd-gifvare, liksom allt fortfarande hennes förebild. Men
hon fann honom för vek, för litet karl. Med anledning
af en hans recension af Iduna i Lit. Tidningen 1820,
skrifver hon, att hon finner den förskräckligt krusande
*) ”Literaturblad för allmän medborgerlig bildning”.
Helsingfors 1848 s. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
