Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och åsyftande att ställa sig väl med vederbörande. ”Allt
vacklande och motsägande hos en karl”, tillägger hon,
”har för mig något motbjudande. Jag vill hellre, att
de skola vara fasta i sina idéer, till och med om de
ha litet orätt. Så vill jag ha karlarne och har jag
derföre fått lida många gånger”. Mera hade hon fästat
sig vid Dahlgren, hvars glada lynne och upptåg
mycket roade henne; han besökte henne på Skultuna, och
hon underhöll med honom en brefvexling. Likså hade
Livijn — hon skrifver vanligen Levin — vunnit
hennes synnerliga tycke; i sina bref omtalar hon honom
ofta, och på Hammarskölds begäran uppvaktade hon
hans fästmö med ett qväde*). Men en tid efter hans
giftermål skrifver hon, med anledning af ett rykte, som
nått hennes öron: ”det gör mig ondt, att den hederlige
Levin icke skall vara lycklig; men små fruntimmer äro
alltid capricieusa i hög grad, ty deras förståndsorganer
hafva icke haft rum att utbildas”. I sammanhang
derna ed uttalar hon sin förundran öfver prof. Sandberg,
målaren, hvilken äfven tänkte gifta sig med ett litet
fruntimmer: ”det är vissa figurer, som äro för underliga,”
slutar hon. Läsaren finner häraf, att Euphrosyne sjelf
varit en dam af försvarlig längd. När Livijns Spader
Dame kommit ut, erhöll hon den i gåfva af författaren.
Hon fann den högst genialisk, af äkta och djup
humoristisk anda; endast slutet med dess form af
rättegångshandling syntes henne opoetiskt. ”Hvem som en gång
älskat”, skref hon, ”skall känna kärlekens Eden vakna
*) ”Till Sophia, på hennes förlofningsdag”. H Delen af
”Samlade dikter”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
