Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än jag söker,
Finner all ljufhet, allströmmande skönhet; —
Finner, Nina! frid och behagen,
Men ej dig:
Ack! ej himmelska, kännande själen,
Ej din skönheten lifvande blick.
Nina! Nina!
Kom i skogen! ,
Kom i Fröjas suckande skuggor
I-de hvisplande löfvens skydd! —
O! du kommer ej!
Ned i mörka,
Dystra dalen,
Nina! sväfva
Din Herdes blickar,
Retas ej mera af skymtande granen
I tårars moln.”
Den andra af dessa dikter synes hafva varit ett
nyårsqväde. Skalden skildrar Nina såsom glad och
njutande nöjena af sitt lifs sommardag, men han underlåter
icke att upprepade gånger påminna henne om den
kommande hösten; han frågar, om icke lifvets frukter kunna
trösta henne öfver förlusten af lifvets blomma, och han
råder henne att i god tid välja en vän, helst en
sådan, som deltagit i hennes ungdomsfröjder:
Men på nöjets blomsteräng,
Nina, ack en vän ock eg!
Snart de branta stigar hinnas.
Hvem skall vänligt stödja dig?
Den, som från den lätta stig
Då kan Edens nöjen minnas.
Nina, ack, en vän ock eg,
När på nöjets blomsteräng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
