Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grymma törnen foten hugga!
Genom lifvets dälder hvem
Skall dig följa, Nina, hvem
In i lifvets aftonskugga?
Denna fråga skulle kunna fattas såsom ett
be-slöjadt frieri; åtminstone är det lätt att se huru Thorild
önskade få densamma besvarad. Den tredje dikten
är sannolikt skrifven med anledning af någon
landt-lig utflykt; för skalden är hela naturen blott en
uppenbarelse af den älskade: den stilla, tjusta nejden
suckar och andas blott henne.
Thorild synes en tid med allvar hafva tänkt på
giftermål; men för att taga detta steg, var väl
sannolikt hans kärlek icke djup nog. Han skrifver i
Februari 1782: ”Jag tillstår att äktenskapet måste
vara ett törnigt paradis; men vägen dit är förförisk.
Hon är så till allt förderf. — Ack! Hon är dock hög
och ädel, som en Drottning, och öm som en Heloise.
Hon var en flicka, med hvilken alla mina sinnen och
hela min själ harmonierade.”
Thorilds kärlek räckte dock icke mycket öfver ett
år. Heurlin berättar, att en assessor O. af kärlek till
mamsell Hindström skilt sig vid sin hustru, och
tillfogar som sin gissning, att möjligen detta’ bidragit
att aflägsna Thorild. Men att m:ll Hindström varit
en ofrivillig orsak till denna skilsmessa, synes bäst
deraf, att hon icke räckte assessorn sin hand; och att
hon icke förlorade något i Thorilds aktning, bevisas
af Heurlins eget yttrande, att Thorild aldrig upphörde
att berömma hennes snille och hennes hjerta. Men
visst är, att Thorilds kärlek svalnade, och i Augusti
1782 finna vi, att i detta hänseende nya utsigter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
