Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den dåliga filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett drama icke sällan blir till en ödesdiger suggestion för
en svag och viljelös själ. Ibland är lockelsen att direkt
efterapa det sedda därtill så stor, att den omogne åskådaren
genast börjar omsätta illusionsbilderna i handling.
Endast den, som är fullkomligt ovetande om psykologiska
faktorer och grundvalen för dessa, kan förneka, att filmens
suggestiva makt är fruktansvärd, framför allt när det gäller
de unga, vilkas fantasi är otyglad och kraftig, och som sakna
den återhållande och reglerande dämpare, som ett mognat
omdöme kan förläna.
Nu vill kanske någon till förmån för den kriminella filmen
invända, att den så långt ifrån att uppmana till brott i stället
i de flesta fall visar, att brottet till slut alltid uppdagas och
får sin välförtjänta lön. Ja, låt vara, att den icke direkt
uppmanar till brott, så är den dock i många fall ett osvikligt
medel att förgifta folksjälen.
I detta sammanhang må anföras följande utdrag ur en
artikel, signerad Been, Aftonbladet den 27/10 1919:
Filmen har, i samma mån som dess tekniska möjligheter raskt
utvidgats, blivit ett alltmer anlitat medel i den allmänna
upplysningens tjänst. Den äger ju ock större förutsättningar än det talade
och tryckta ordet att nå och meddela intryck till folket och dess
bredare lager, som kunna bilda en fast stomme för en opinion.
Och kunskap meddelas ju i den prisvärda avsikten att utgöra en
ledning vid valet av ställning till dagens olika frågor, varför det är
av utomordentlig betydelse, att den blir samvetsgrant och objektivt
förmedlad. Knappast någon tid av äldre datum har väl haft mera
att förebrå sig därutinnan än vår och särskilt det avsnitt därav,
som sammanfaller med världskriget. Reklamen, denna fiende till
naken sanning, har fått ett mäktigt grepp om det allmänna
kunskapsbegäret och nykterhetsintresset. Och den har instinktivt tagits
i bruk av de krigförande till att jämna vägen för dem till de
neutralas hjärtan. Så har även filmen glidit in i krigspropagandans
stora maskineri.
I ett måndagsnummer av biografernas annonsorgan i Stockholm
finner jag icke mindre än 47 olika program affischerade, av vilka
42 upptaga filmprodukter från i första hand Amerika, men även
England, Frankrike och Italien — alltså ententeländerna. Gör jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
