Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den dåliga filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biografbesök på måfå, har jag alltså hädanefter möjlighet att
beräkna, i huru många fall på hundra den vita duken visar mig en
skandinavisk eller tysk film. Ty fenomenet är numera konstant och
som sådant misstänkt. Amerikas störste filmskådespelare uppträder
vecka efter vecka under olika namn och olika förklädnader i minst
ett trettiotal program. Henny Porten däremot har sett sina
glansdagar i Stockholm. Hon har oturen att företräda Tyskland inom
filmvärlden; därför är hon icke längre persona grata. Hur kommer
detta till?
Det förefaller, som om de biografer, vilka vid något tillfälle velat
köpa amerikanska filmer, måst förbinda sig att i fortsättningen
uteslutande hålla sig till sådana. De flesta ha tydligen fallit för
frestelsen. — — — Det är kanske icke så många bland en biografpublik,
som göra sig reda för eller övervägt, vilket särskilt verktyg filmen
kan bli i en välskött propaganda. — — — Sverige har under senaste
tiden överhuvud ägnats mycken uppmärksamhet av ententemakterna,
som med energi bearbeta den allmänna opinionen för sin sak. I
och för sig utgör denna strävan ingen fara, men så länge
fredstanken, vilken för oss inrymmer livsintressen av högsta vikt, icke
röner bättre förståelse på detta håll än nu synes vara fallet, bör
den bevakas. I dessa så starkt partipolitiskt betonade tider blir
dessutom en öppet deklarerad sympatiyttring för den ena parten
lätt uppfattad som en ovänlighet mot den andra.
Ett exempel på sådant, som vi förskonats ifrån, utgör
nedanstående, på samma gång det skarpt belyser, vart det
leder, när den utländska filmindustrien får fria händer och
ställer sig i en den förkastligaste propagandapolitiks tjänst.
I Filmbladet No. 2, 1/1 1915, läses:
En amerikan dömd för filmförfalskning. Som bekant gjorde
ententen allt för att utbreda animositeten mot tyskarna även i
Amerika. Med kännedom härom tog sig en filmfabrikant före att
i New York inspela en film, betitlad »Tyska grymheter på de
europeiska slagfälten», vilken sedan visades för publiken som
originalupptagningar. Falsariet upptäcktes emellertid, amerikanen åtalades
och dömdes till böter i första instans. Han klagade, och högsta
domstolen — — — ådömde honom ett ännu högre bötesbelopp. I
motiveringen för domen heter det, att förevisande av uppdiktade
krigsgrymheter är oförenligt med den offentliga ordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
