Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filmens psykiska och fysiska olägenheter i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vill man vidare å biografen, utan att ha berett sig pä ämnet,
inhämta verkliga kunskaper om främmande land och seder,
måste man helt enkelt anstränga sig i utomordentlig grad.
Det oaktat kan man genom detta enda skådande icke skryta av
någon stor behållning. Allt detta gäller i högre grad barnet,
som ju både uppfattar och begriper långsammare än den vuxne,
bland annat emedan det vid skådandet mera sällan kan
anknyta sådant, som faller inom dess erfarenhets- och
kunskapsvärld. En dylik enorm ansträngning härdar ett barn icke
länge ut med, utan att bli överansträngt. Man göre sig
därför inga illusioner. De undervisande filmerna, inflickade i
det vanliga biografprogrammet, med den sammansättning de nu
ha även i de av icke pedagoger sammansatta s. k.
barnprogrammen verka förvirrande. Och när dessa filmer icke äro
kolorerade, ej heller åtföljas av det talade ordet, finner barnet
dem helt enkelt tråkiga. Inte bara därför att barnets
estetiska känsla ännu icke hunnit bli tillräckligt väckt och därför
att det även i övrigt har föga intresse för
undervisningsfilmerna, utan av det enkla skälet, att det för barnet är omöjligt
att, så snabbt som bilderna växla, tillgodogöra sig det
innehåll de representera. Detta faktum förtjänar att särskilt
beaktas. Barn sakna i regel en mera uppövad iakttagelseförmåga,
men icke ens för en aldrig så intelligent och bildad vuxen
person vore det möjligt att under den korta tid, som här
står till buds, lägga märke till alla detaljer.
Amerikanerna, och icke blott de, ha den uppfattningen,
att framställningen skall vara så rik och omväxlande som
möjligt i fråga om scener, närbilder o. d. Ett typiskt exempel
på denna specifika filmoro var Intolerance, denna dyrbara
och av en oerhörd reklam föregångna film. Den hast, varmed
bilderna här växlade, verkade ungefär, som om bildmaterialet
lagts i en potpourrikruka och våldsamt omskakats före
framförandet på den vita duken. Man känner sig inför dylika
snapshots frestad att instämma med en tysk filmkritiker, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
