[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRIET LÖWEN HJELM
DIKTER
7*.e upplagan — i6:e tusendet
»Allt hon ritade hade poesi och humor, och allt hon
skrev hade ett stänk av henne själv, stänk av
människa, och redan det är mycket då det gäller konsten
att anordna ord till dikt.»
Olle Holmberg i Dag en d Nyheter
»Inom vår moderna lyrik äro hennes dikter
fullständigt å parte. När det mesta av vad som skrives i
Sverige längesedan förgätits, skall Harriet Löwenhjelm
bliva ihågkommen ...»
Knut Hagberg i Nya Dagligt Allehanda
»De spirituella infallen, det skämtsamma och graciösa
hos denna poet avtecknar sig mot en med åren alltmer
mörknande fond av grubbel och melankoli. Hon
framstår till slut som en patetisk gestalt, aristokrat också
i sin strävan att med en knyck på nacken möta det
svåraste av allt: döden. Hennes sista dikter, skrivna
inför det oundvikliga och nära avskedet, ha den ton
som betvingar och griper. Men också flera av hennes
teckningar och laveringar ha en alldeles egen touche.»
Johannes Ed/ett i Bonnierö Litterära Alagaéin
Pruf hä/t. 8: 50inb. 10: 50;
kah/r. bd 17:50.
Kungt. Soktr. Sthlm 194S
460679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
