Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30 —
från hvardagsverklighet till konstverklighet må
anföras följande ord ur en novell af Ola
Hansson: »... Och det kom för min själ några
signade ögonblick, hvarunder lifvet bredde sig
ut för mig i så sammanträngdt och öfversiktligt
fågelperspektiv som Genfersjön med sina
stränder för mitt kroppsliga öga. Hvad var det
som jag såg? Jag vet det icke, sådant minnes
man ej; det är en vision som under en sekund
träder fram på himmelen, och af hvilken man
endast förmår bevara en obestämd erinring, en
vibrerande stämning, en aning, som gör ögat
stort och själen vid, några fattiga tankar, dåligt
strandgods af alla de härligheter som osynliga
sjunkit till hafsbottnen...»
Dessa ord gifva en beskrifning af den
medvetenhetsakt som vi kalla intuition; och denna
akt är densamma, om det är en diktare, hvilken i
ett ingifvelsens ögonblick ser lifvet upplysas vid
en hastigt slocknande blixt, eller det är en forskare,
för hvilken i en dylik stund tillvarons djup
blottar sig, för att åter måhända lika fort tillslutas.
Hvad som händt i denna sekund, är att tanken
ilat ut öfver vidder, som den icke är stark nog
att ständigt omspänna. Det är därför som
belysningen är så hastigt öfvergående och endast
momentan. Det som i ett sådant ögonblick tett
har dimman Jlyft, dock icke fullkomligt. Allt det som själen
ser och hör, är ständigt i bortglidande, gömmer sig och syns
igen, och själen varsnar framför det ett sakta viftande,
genomskinligt hölje, en rest af hvardagstöcknet — diktningens slöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
