Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
iakttagelse, som icke fanns till för den förut —
med ett ord, det är intellekten själf som i
dylika tillstånd vinner i finhet och styrka. Det
är icke affekten, som fäller utslaget, utan
intellekten.
Det gifves utan tvifvel ett slag af
subjektivitet som är alldeles fördömlig i all vetenskap,
nämligen den som på grund af subjektiva
önskningar och fördomar gör medvetna eller
omedvetna felslut och som består däri, att intellekten
våldföres eller bedrages af de affektiva
böjelserna. Men det är ett annat slag af
subjektivitet, nämligen den som Fichte påyrkar, som är
ovillkorligen af nöden i filosofiska
undersökningar. Och måhända är gemenskapen mellan dessa
båda arter af subjektivitet mindre en
gemensamhet i sak än i ord. Ty hvad vill den
subjektivitet säga, som här är betecknad såsom
berättigad? — Månne något annat än det, att
personen hängifver sig helt åt undersökningen,
öppnar sig helt och hållet för intrycken, erbjuder
sig oförbehållsamt åt dem, med hvarje fiber spänd
till att lyssna, anknyter så många rapports som
möjligt, gör sin uppfattning så allsidig, så exakt
som möjligt — så objektiv som möjligt? Det kan
likväl vara både riktigt och nödvändigt att med
ordet subjektivitet beteckna båda dessa sätt att
tänka, ty det är nu en gång så, att vi ofta måste
använda samma ord för det som från en synpunkt
är rakt motsatt, men denna likhet i namn bör ju
icke få förvilla oss, så att vi göra subjektivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
