Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
væk. Hunnen faar ruge sine æg i hans haand,
de smaa begynder at pippe og kvidre. Endnu
ber han om verdens undergang, og fuglemor har
han endnu ingen medlidenhed med, men „han
gjør ett tyst undantag för dessa seks
värn-lösa". Og lidt efter lidt blir hans bønner om
verdens undergang svagere og svagere.
„Kanske, när alt kom omkring, att Gud
Fader höll denna jord på sin högra hand som
ett stort fågelnäste, och kanske han kommit
att hysa kärlek för alla dem, som där bygga
och bo, för alla jordens värnlösa barn? Kanske
han ömkade sig öfver dem, som han lofvat
att förgöra, liksom hedbon ömkade sig öfver
fågelungerna?"
Skulde vi saa vælge os ud endnu en af
fortællingerne i Osynliga lärikar, saa maatte
det bli Dunungen. Den er alles erklærede
yndling i denne bog.
Dunungen er en ung pige, bare „det
allra obetydeligaste flacldrande lille dun"; men
hun er „den unge pige", slig, som hun fra
evige tider har ligget gjemt i rosernes duft
og drøm. Jeg tør neppe røre ved hende, for
jeg kunde med mine kloke ord komme til at
blæse det lille ubetydelige — gaasedun bort.
Og det vil jeg ikke. Vi vil ogsaa eie
Dunungen i vort portrætgalleri af kvinder. Og
hun ler saa seiersikker imod os, den lille bløde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
