Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
lykkes det hende at forbinde sin medlidenhed
med dåren med sin kjærlighed til drømmen.
Hun vil redde baade den syge og drømmen.
Men kampen blir haard.
„Där hon gick, började hon undra, om dagen
som forsvann, var nöjd med sig själf. Om det
var i jubel han tande den stora, brinnande röda
solnedgången borta i väster. Hon visste med
sig, hon, att icke öfver den här dagen, och ej
öfver någon annan heller hade hon kunnat tända
glädjebål. Under hela den månad, som gått,
sedan hon kände igen Gunnar Hede, hade hon
ingenting vunnit."
Her hører vi den tale, som nok ogsaa
kjender livets vanskeligheder, kampen mod
hverdagslivet, prosaen, arbeidet og møien.
„Och nu idag kom hon i stor ångest. Det
var som skulle hon komme att forspilla kärleken
på allt detta. (Ja, hvor mange har ikke gjort
det!) Hon började glömma studenten för att
bara tänka på sjuklingen. Allt lätt och vackert
och lekande forsvann från kärleken. Det var
bara tungt, tungt allvor."
Men tilslut lykkes det hende baade at redde
den syge og sin kjærlighed. Virkeligheden blir
reddet ved drømmen, og drømmen ved
virkeligheden.
Kvinden som reddende engel for manden?
Vi har jo ofte ironiseret lidt over dette,
forarget os over, for det første, at manden saa
Helene Lassen: Selma Lagerlöf. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
