Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 126 —
„Han var hög och ung och bar en fotsid
svart klädnad. Han hade ett långlagdt, mycket
skönt ansikte, hufvudet var obetäckt, och långa,
mörka lockar hängde ned på hans skuldror.
Främlingen gick alldeles rätt emot Gertrud.
Hans ögon vore lysande och klara, som om ljus
strömmade ut ur dem, och då hans blickar föllo
på henne, forstod hon, att han kunde läsa all
hendes sorg. Och hon såg, att han ömkade
sig öfver henne, som var hemsökt af skräck för
ringa jordiska ting, och hvars själ var besmittad
af hämndlust och besådd med sorgens tistlar
och giftblomster.
Allt som han kom närmare Gertrud, kande
hon sin varelse öfvergjutas af tilltagande frid
och salighet och stilla, solligt lugn. Och då
han hade gått förbi henne, fanns inom henne
ej mera någon sorg eller bitterhet, utan allt
ondt forsvann som en helad sjukdom och
efter-lämnade hälsa och styrka. Gertrud stod stilla
en lång stund. Synen gled bort, men hon
för-blef stående i drömmande lycksalighet. Då hon
ändtligen såg sig om, var den helt forsvunnen,
men intrycket af det hon sett, forsvann ej. Hon
knäppte sina händer och lyfte dem i
hänryck-ning. „Jag har sett Jesus!" utropade hon med
innerlig fröjd. „Jag har sett Jesus, han har
tagit bort min sorg, och jag älskar honom. Nu
kan jag ej älska någon annan i denna världen."
Lifvets bekymmer försvunno och blefva oänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
