Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
Og intet synes forfatterinden at ha glemt
af hvad de maatte føie i afskedens stund, der
de staar og ser de gamle gaarde, hvor de har
levet hele sit stille og fredelige liv, staa der og
glitre i solen til farvel, medens Dalelven suser
af sted med alle de kjendte sange.
Men med korsfarerens hellige længsel i sin
sjæl dæmper de sorgen og synger: „Vi få mötas
en gång, vi få mötas i Eden en gång."
De staar paa broen over Dalelven og ser
sig omkring:
„På bron fanns inte en menniska, som
kunde höra dem. Det var deras hemlands blå
kuliar, älfvens gråa vatten och de bugande träden,
som de sjöngo till.
De skulle aldrig se dem mer, och ur strupar,
som tillsnördes af gråt, trängde afskedssången:
Vackra hemlandsbygd med dina vänliga röda
och hvita gårdar i de täta träddungarna, du
med dina goda åkrar, med dina hagar och
betes-platsar, med din långa dal, som klyfves af den
smidiga älfven, hör oss! Låt oss bedja Gud,
att vi få mötas än en gång. Må vi få se dig
åter i himmelen!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
