Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h varje tryckt arbete skulle exemplar öfversändas till
riksarkivet och k. biblioteket1). Ehuru nämnda förordning nyss
publicerats, lät biskop J. Terserus i Abo i slutet af 1662 utan
censur utgifva en förklaring öfver katekesen, kvari äfven han
visade sig som en vän af Synkretismen. En ny kommission
tillsattes, som fick i uppdrag att öfverse arbetet. Det befanns
innehålla »några positiones och ordaformer, som voro dels
orimliga, misstänkliga och böjda till vår religions vederparters
mening, dels nya och så ovarligen satta, att de kunde föda utaf
sig tvifvelsmål och split, men alla anstötliga och förargliga,
besynnerligen för enfaldigt folk». Med anledning af hvad som
tilldragit sig, lät regeringen i ett religionsplakat af 1663, i kvilket
prästerskapet förmanas att »flitigt läsa och den studerande
ungdomen rekommendera» och vid uttydandet af de symboliska
böckerna hålla sig till alla öfriga i konkordieboken upptagna
skrifter, ånyo påbjuda, »att icke något sådant må tryckas,
förhandlas eller in uti eller utur vårt rike föras, som gör någon
villervalla uti religionen och kyrkoceremonierna». Därjämte
följde närmare bestämmelser angående censuren. 1 ett något
senare »förbud angående skadliga böckers införande och
hämmande» förbjudes strängeligen och vid konfiskation och annat
villkorligt straff att införa, sälja och föryttra sådana böcker, som
inhehålla »groft och fördömligt kätteri». Bokhandlarne skulle
därföre stå under uppsikt i Stockholm af k. bibliotekarien och
i landsorten af biskopar och konsistorier 2).
Hvad främmande trosbekännare angår, hade de rätt att
»vfstas och deras handel och näring här i riket lagligen bruka,
medan de sig stilla och roligen förhålla, sin villfarelse icke
utsprida och vår religion och gudstjänst hvarken med ord eller
gärningar icke förtala eller försmäda, ty», heter det vidare
därom i Gustaf Adolfs försäkran, »ingen öfverhet är mäktig att
råda eller regera öfver ens samvete». Liknande uttalanden
återkomma äfven i de följande regenternas försäkringar liksom i
prästerskapets privilegier 1650. Samma rättighet att nedsätta
sig och ostördt drifva sin handtering tillerkände äfven
kyrkolagen främlingarna 3). Naturligtvis kunde det då ej heller vara
dem förmenadt att en hvar hos sig enskildt förrätta sin andakt.
!) K. M:tä bref t. bisk. o. kons. 1662, hos Stiernman, anf. arb. 2) K.
M:ts förbud etc. 1667, hos Stiernman, auf. arb. 3) Kap. I § 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
