- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
114

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för konsistorium utbeder sig k. befallning till lasarettet, att, då lik
därifrån jordas, prästerskapet i Kungskolms församling skall
anmodas verkställa förrättningen. K. m:t förklarade i sin resolution efter
att kafva kört kanslikollegium, bvilket åter inhämtat
lasaretts-direktionens yttrande, att, hvad katolikerna på lasarettet
beträffade, mottogos de där på grund af testamentariska dispositioner
af den kejserlige residenten Antivari. Han hade såsom
uttryc-ligt villkor för dessa förbehållit sina trosförvanter rätt att få
mottaga besök af sina bekanta, hvarför det ej heller kunde
förvägras deras präster att besöka dem. Därvid iakttogs,
dock den försiktighetsåtgärden, att de sjuke flyttades »uti
sär-skildt rum ifrån de lutherska, där de lämnas allena, så att
af deras samtal med prästen ej minsta förargelse kan
uppkomma». När någon katolik därstädes dött, hade lasarettet alltid
brukat därom underrätta så väl kyrkoherden i Kungsholmen
som »kejserlige legationspredikanten pater Pors, den förre att
lämna tillstånd till graföppningen och den senare att skaffa
katolske bärare och befordra liket till jorden». Regeringen
fann ingen anledning att förhindra prästernas besök på
lasarettet, endast den omnämnda försiktighetsåtgärden iakttogs,
och beträffande begrafningarna ansåg sig k. m:t icke kunna
göra något annat därvid än gifva konsistorium det rådet att
tillse, att alltid lutherska likbärare funnos att tillgå,
»hyari-genom säkrast^ vinnes det ändamål, att sådana lik icke af
någon annan än kyrkoherden i Kungsholms församling
begraf-vas» 1).

Under den följande tiden blefvo klagomålen i och af
konsistorium mera sällsynta. Följande torde förtjäna omnämnas.
Ar 1773 öfverlades i konsistorium om en lysning, som blifvit
utfärdad af katolske prästmannen Domm mellan en katolik
Sarrus och en luthersk kvinna Sannerström. Anmälan därom
afgick till öfverståtkållaren med begäran, att han måtte tills
vidare förhindra fullbordandet af äktenskapet. Likaledes
inberättades förhållandet till k. m:t »såsom ett förnyadt vedermäle
af det katolska prästerskapets dristiga försök att tvärt emot
k. kyrkoordningen och de tid efter annan utkomna k.
religions-stadgar befatta sig med sådana ämbetsgöromål, som dem för

b Kons. skrifv. till k. m:t d. 11 Okt. 1763 (kons. akt. d. å. n:o 12),
k. m:ts skrifv. till kons. d. 18 Juli 1764 (akt. d. å. n:o 98).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free