- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
170

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framgår ej af skrifvelsen. Svedberg varnar sina mediärare i den
teologiska fakulteten för att inlåta sig i de stridigheter, som
vid denna tid upprörde grannlandet Tyskland. Han uttalar som
sin öfvertygelse. att en rättsinnig lärares plikt vore icke blott
att befordra och försvara den rena läran i enlighet med Guds
ord och de symboliska böckerna. Han måste också se till. att
ett kristligt lif befordrades såväl hos honom själf som hos hans
åhörare. För den skull borde de, som voro satta att vaka
öf-ver det svenska Zion, såsom bröder i kärlek och endräkt
gemensamt öfverlägga bland annat »om Guds ords och evangelii
sannings idkesamma fortplantande» och »om den sanna
gudak-tighetens öfning. alldeles efter som Guds ord och libri
symbo-lici det förmå, den vi icke allenast själfva böra idka och
därigenom förelysa androm med våra exempel, utan ock med
lärdom och förmaning råda och styra andra, att ogud aktigheten
och säkerheten måtte utrotas och gudaktigheten ifrigt yrkas,
idkas och fortplantas, så kärt det är, att vi i den nöd. som
synes oss öfverhänga, att vi i vår sista stund och på yttersta
dagen vilja med frimodighet bestå». Och så tillägger han:
Men om det är för Gud ett gällande medel, att dess vredes
eld, som nu öfver oss brinner, dämpa, att vi nu inveckla oss
uti onödiga tvistigheter och ordaträtor, som nu i Tyskland med
sinnes stora bitterhet och mångens förargelse föras, kan jag ej
se. Och huru vi i längden, där vi efter högre befallning borde
säga våra tankar i detta målet, kunde hafva fria utlåtelser, om
vi nu utan vidare och noga skärskådande skulle taga parti, kan
jag ej heller se». Han såge därför hellre, att man i stället
anställde disputationer öfver »libros symbolicos och theologiam
moralem Durrii» 1). Därigenom skulle man bäst undgå de
pietistiska stridigheterna, som, om de en gång började, skulle hafva
till följd, att man ej finge göra annat än sysselsätta sig med
dem och således försumma sina egentliga åligganden, »hvaraf
Gud skulle hafva liten tjänst, församlingen och akademien föga

’) Med ledning af detta arbete. Enchiriclioil theologiiu moralis,
föreläste Svedberg moralteologi under h. t. 1G99 o. några följ. terminer, livilket
visar lians etiska — med pietismen gemensamma — intresse. Han inleddde
dessa föreläsningar med en akademisk oration, livarvid han betonade
moralteologiens stora betydelse. Där liksom i den anförda skrifvelsen framhöll han
också, hurusom det vore don teol. lärarens plikt att hos sina lärjungar
inskärpa icke blott kristendomens dogmatiska, utan ock dess etiska sanningar.
— Tottie, anf. arb., i ss. 190, 191.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free