Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
»Nåd! för din döds skull, nåd! håll vredens blixt
tillbaka!
»Du vet jag älskar dig ... rnen ack, som Villis
maka.
»För dig, som gråtit sjelf, kan ömhet vara brott?
»För kärlek och en vän har hjertat känslor fått.
»Med Villi kan jag blott på jorden lycklig blifva:
»Ej utom Villi kan din himmel fröjd mig gifva.
»Allt, allt en afgrund är . . . Till dig jag tillflykt tar!
»Förskjut mig ej, min Gud, mitt upphof! ... o min
far!
»Ack, mot ett villadt barn hur sträckas faderns
armar!
»Du är ju mer än far ... och du dig ej förbarmar?...
»Hvad fruktan! ser jag ej min tillgift färdig står
»Uti hans marter blick, som mig till mötes går?
»I englars kyska sköt, der rena hjertan hamna,
»Får Eloisa ej sin Abélard omfamna?
»På jorden ej en vrå för turturdufvan är.
»Du ömma näktergal, ack! du, som klagar här,
»Då på en stum cypress du qval och kärlek andas,
»Ack, låt ock Lauras namn med dina drillar blandas.
»Den nunna då, som vakt om dessa lampor har,
»Tör hända på min graf en suck med tårar drar.
»Tör hända Villi sjelf, en helig midnattstimma,
»När månens strålar blekt på klostrets murar strimma,
»Tör hända Villi sjelf din ömma klagan hör,
»Och till min skugga då hans suckar vestan för;
»Tör hända ...»
Häftigt nu i dolken Laura tar.
Med hemskt och spöklikt tjut kring tornet vinden far.
Ur grafven skuggor sig som tjocka dimmor hafva,
Och öfver klostrets hvalf i hisklig skepnad sväfva;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>