Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Och uti töcknar höljd går månen häpen ner,
Som när ,en bister storm han fjerran nalkas ser.
Men ack! i det hon vild mot bröstet dolken sträcker,
Ett dån ... är det en Gud, som klostrets murar
bräcker ?
Se! hvilken väldig blick! och fanatismen flyr,
Som ugglan, nattens troll, för solens strålar skyr.
På snillets segervagn att ljus kring jorden sprida,
Hån utaf äran förs, med dygden vid sin sida.
I ängslans mörka bo han glädjens fackla bär . . .
Ack ja, det jordens gud . . . ack ja, det Josef är.
Nu löfte, fasta, bön, de blyga nunnor glömma;
Om frihet, ömma qval, om lif, om . . . Josef
drömma.
Och Laura . .. återskin, du nattens majestät,
Och tindra i de spår, som märka Villis fjät!
Ack! re’n uti hans famn med henne kärlek flyger:
Fast sig ej något ord på deras läppar smyger,
Se’n jordens kala rymd den första älskling bar,
Sig hjertat ej så rikt, så evigt uttryckt har.
En helig tystnad må dess känslor nu beskrifva!
Af lika sälla bröst de endast kända blifva.
Du höga snillets eld! det hör din klarhet till,
Att visa hur en Gud af menskor dyrkas vill.
Odödeliga ljus på r örn ar-örnens vingar!
Odödlig är den glans dit du Germanien svingar.
Sitt rurn vid Josefs tron filosofien får,
Och menskligheten der hos majestätet står.
Brott, barbari och qval ur klostren strax
försvinna,
Och faderlöse värn, och enkor fristad finna.
I templen himlens bud man utan fördom lär:
En Gud med ädla verk, med sång ej prisad är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
