Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
»Djupt i ruiners svalg jag mellan lågor hastar.
»Ve! . . . efter dig, mitt barn, jag ljungeldsblickar
kastar.
))I svarta täcknar! sol, hvars stråle dem förtär,
»Haf, himlar, afgrund, jord! ack sägen hvar han är!
»Det var mitt barn! min son . . . har dundrets
viggar slagit?
»Han har på oskuldsfält för tisteln liljan tagit.
»Och du, som under mig med öppna gapet ler,
»Ar, afgrund, i ditt djup, min förstling störtad ner?
»Ack! veten, edert våld har himlen gränser gifvit;
»Men se’n jag moder blef, min kärlek gränslös blifvit.
»Hvar är du, o mitt barn! . . . hvar? följ mig . . . nöd,
o qval!»
O fasa! så, ack så ej någon näktergal
Sig under poppelträd i skuggan hora låter,
Nar sina ungars död vid källans brädd han gråter.
Hvem? ... O! en vålnad . . . Gud! med sträckta
armar far,
Kring himmel, jord och haf förvillad flykten tar.
Hvem? Stormen hviner fram: ett klagoskri sig öker...
Ack! det Spastara är: sitt enda barn hon söker -
Ännu du olycksmor! . . . men himmel, hvilken syn!
O sällhet! en seraf, hvars strålar tända skyn,
Emot Spastara sig, hur majestätiskt! svingar,
Och höjer henne upp på evighetens vingar.
Se, hur hon nu ett rum vid himlabågen får!
Se, med sitt barn i famn hon der bland stjernor står!
Vid morgonrodnans blick hon det i skötet sluter,
Och hvad ej englar känt, dess modershjerta njuter. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
