Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvadan denna suck, så qväfd jag pustas hor?
Spastara! ack! han mig långt från din himmel för.
Jag störtar från den rymd, som af din sällhet floder,
I skötet störtar jag af mina olycksbroder.
Ljuf är den englafröjd, åt själen himlen ger;
Men ömma likars nöd ... är det ej vida mer?
Drag töcknar för din sol! I qvalens djup jag
hastar;
Till ingen sällhet född, i uslas famn mig kastar.
En tår på falnad kind dock hjertats uttryck bär.
Från englar locka mig, en tår nog mäktig är.
O mina fäders bygd! ... Se der en skepnad
sväfvar!
Se hur i hungerns fjät den bleka döden bäfvar!
Se, i en svartnad grop, hur ögat sjunket står!
Se, på den svultna kind en långsamt pressad tår!
Hvart for min känsla mig? Ack! jag en koja
hinner,
Och strax ett utsträckt lik vid fallna porten finner.
Förtviflans suckar blott, ej tårar gjutas här:
Den ännu gråta kan ej rätt olycklig är.
Håll, ömkansvärda mor . . . Naturen sig förskräcker,
Då barnet i ditt sköt de matta armar sträcker.
Bröd ! . .. hvilket fasligt ljud! ack! qväf ditt
modersbröst!
Bröd! . . . Gud! med denna blick! Bröd! ... Gud! med
denna röst!
Nej! nej! hon blott en suck, som allt åt skaparn
säger,
Ett famntag för sitt barn, för sig en afgrund eger.
Som qvalet, hemsk och vild, i öknen fadern far,
Och tanden, häftig, snål, från ormar skörden tar.
O jämmerns brutna rop! O mina likars smärta!
Den mäktige har allt: blott uslingen har hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
