Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messias i Gethsemane. Oratorium - Första afdelningen - Första inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i?;
Moria! fastlin stjernornas blickar
Gjuta kring Salem en söfvande flod,
Hämnaren snart sin åska, ack! skickar,
Och dina rötter bli dränkta, i blod.
På tistlar trött han gick en uslings bädd att finna,
Åt uslingen att helsan ge,
Och sökte ömt den fattige,
Hvars tårar hunnit ej, förr’n hjelpen kommit, rinna:
Den rike endast mötande
Han hördes fruktlöst, ack! om mensklighet påminna.
När nå’nsin såg du till hans fot,
Af ångerns ormar qvald, en brottsling komma åter,
Om ej med öppen famn han honom tog imot,
Och sade: »Räds ej - jag förlåter.))
En israelitisk qvinna.
Den skärf (jag vittne var), o minne ljuft och ömt!
Som enkan, nödstäld sjelf, åt sina likar skänkte, -
En skärf (dess egendom) i känslor honom dränkte.
Det usling usling ger, blir ej af himlen glömdt.
Den rike med förakt ger den, hans fel berömmer -
Du arme! hvilken tröst: Gud efter hjertat dömer.
Johanna.
Men hvarför, Salome, men hvarför dennna gråt,
Och denna blick så hemsk? Hvad aning dig förskräcker?
Min vän! den döda sjelf uppväcker,
Kan aldrig följa dödens stråt.
Salome.
Johanna! du ej vet. . . i denna fasans natt,.
(Ack! att jag andas än – att ej mitt hjerta brister!
Hur kan den lefva, Gud! som den, han älskar, mister?)
Messias, fadren lik, vid offerfcordet satt.
Lidner. ^ 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
