Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Första inträdet - Andra inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Hon tror, att re’n jag stupad är ...
Min mor, hvad känslor hos dig ömma!
Jag tvänne floder ser ur tidens sköte strömma:
En häftig smärtans börda bär,
Den andra flyr med stilla vågor
Och omärkt bortför lifvets plågor;
Yän glöms af vän, oss grafvens mask fortär,
Vårt minne snart inan ser försvinna;
Men, yngling, var ej feg och glöm ej att besinna
Din pligt imot ditt fosterland:
Är det ej rner än mor och älskarinna?
Det härjas . . . och ännu da väpnar ej din hand!
Att Adams slägt med sig försona,
Sjelf Gud ju lofvat har sin himmel öfverge,
Och, Simeon, din mor i nod da skulle se,
Och detta skänkta lif, då hon kan räddas, skona?
I ären evige, naturens ömma band!
Jag kände förr min mor, än Gud och fosterland.
Ditt väsen är en skänk af Gud;
Hvem gaf dig rättighet att detta lifvet sluta?
Han, vid hvars vardSj stoft, du föddes för att njuta,
Han ropat: lef och lid, och vänta dödens bud.
Dock, om det straffvärdt är en verld att öfvergifva,
Der dygden, evigt glömd, i nödens kulor bor,
Skall helvetet, o Gud! mig englars himmel blifva,
Då jag den trösten har, att lida för min mor.
Andra inträdet.
Simeon. En gammal israelit.
Simeon.
Förtrognaste af allt hvad detta hjerta känner,
O du min ungdoms stöd, o ypperste bland vänner,
Min far, mitt allt.’ svär att min bön du hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
