Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Andra inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Israeliten.
Med ed din ovän du förbinder,
Din vän sin pligt af högre känslor gör;
Af honom, utom brott, du allt förvänta bör.
Simeon.
Ack håll! du än ej vet .. . (hans ömhet! hvilket
hinder?)
I dessa hämdens bistra dar,
Då i ett blodigt moln den fylda vigtskåln väger . . .
Israeliten.
Du icke allt förlorat har,
När med ett skuldfritt bröst en trogen vän du äger.
Simeon.
Men jag är son . . . och älskare,
Och ville . . . Ömka mig - mitt uppsåt dig förskräcker.
Israeliten.
Jag häpnar.
Simeon.
Väsens Gud! skall nu jag Rachel se?
, Det är den första gång dess ankomst fasa väcker.
Fly! . . . vänta! . . . fly! på dig mitt väl beror.
Ack! glöm din vän, men frälsa blott hans mor.
Jag tacksam är. Jag snart dig allt upptäcker.
Israeliten.
Håll, vän! den är ej värd att kunna göra godt,
Som ångrar hvad han gjort, om otack blir hans lott.
(Han går.)
Simeon.
Min afsigt, Gad, är ren; då nu mitt blod skall strömma,
För verlden honom dölj, och värdes sjelf den glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
