Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Sjette scenen - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Sophia lemnar allt. Ack! du förlorar dig:
En aning . . . Sture, ack! en dröm oroar mig.
Jag såg i natt min mor, som ur sin graf sig trängde,
Ett perlband med din bild omkring min hals hon
hängde;
En rysning full med skräck min hela själ betog,
Jag fäste ögat skarpt uppå din bild: du log;
Men snart på mig en blick du med förtviflan vände;
Och . . . ack! jag darrar än - hör, Sture, hvad som
hände:
Hvar perla blef ett sår, och blod i strömmar rann,
I stället för din bild jag då ditt hjerta fann.
Sture (för sig, fördjupad i tankar).
Besynnerligt! min Gud, att hon det samma drömde.
Sophia.
Fast drömmen flydde bort, mitt hjerta fasan gömde: -
Men Erik komma kan.
Sture.
Hvad då? låt oss bli qvar,
Till menska med en blick gör du en vild barbar.
Sophia! älska mig; men var ock svensk tillika.
Jag under gruset står, låt jordens axlar svika.
Sophia.
Hvad buller! hvilket dån! min Gud! -ja det är han.
Sjunde scenen.
Sture. Sophia. Erik. Göran Person. Vakt.
Erik.
Vakt! för dem från min syn. Jag knappt mig
hindra kan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>