Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Sjunde scenen - Åttonde scenen - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Om himlen utaf mig en prins uppfödas låter,
Det första ord han lär, skall blifva: jag förlåter.
Ack, Sture, att med dig jag dock förenas får!
Sture.
Snart perlan i min bild förvandlas till ett sår.
Sophia.
Sophia
Sture ! (de omfamna hvarandra, och utföras af vakten.)
Åttonde scenen.
Erik. Göran Person.
Erik.
Nej, att göra nåd, att skona,
För en otacksams skull uppoffra barn och krona,
Det samma är. Vid Gud! jag blifva vill barbar.
Förändra dig, mitt bröst! i fall du känsla har,
Jag sjelf dig sliter ut. Förr än man från mig rifver
Min faders tron, så gör, att dränkt i blod han blifver.
På så förrädiskt sätt att vilja mig bedra!
Med hvilka nya strån0 skall jag min hämd få ta?
Göran Person.
Monark, tänk hellre på att nåd med Sturar göra.
Erik.
Hvad? nåd? är du min vän? vill du mig ock förföra?
Göran Person.
Men just i dag du rönt, att hvad jag sagt har skett.
Nionde scenen.
Erik. Göran Person. Catharina (kommer häftigt).
Catharina.
Ack! Gud, till detta slott jag folket storma sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
