Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Andra scenen - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sture.
Sophia! har jag dig?
Sophia.
Du hör mig evigt till.
(De omfamna hvarandra.)
Tredje scenen.
Sophia. Sture. Erik. Vakt med facklor.
Erik (ränner mot Sturen med en
dolk och sticker honom).
Fall, offer för min hämd; hon aldrig kunnat finna
Ett bättre ögonblick ditt blod att låta rinna.
Sophia (faller ner med ett
jem-merligt skri, då tvänne af
Eriks vakt skynda ut till
hennes räddning).
Sture (faller på knä, rycker
dolken ur såret, kysser den,
och ger honom åt Erik *).
Min kung .. . och Wasas son . . . och ack! - Sophias
bror.
Erik.
Han ler? Tör hända du mig oförmögen tror . . .
(Ger honom flera stygn.)
Sture (stupar).
Sophia! . . . fosterland! (Han dör.)
Erik.
Jag början redan vågat,
Men allt för lindrigt. Nej, dig skulle marter plågat.
Hvad? säger ej hans blick: jag mer ej känsla har,
Du lefver utan tron: min hämd långt större var.
* Denna aktion är historiskt sann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
