Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Om, lik en Gud, jäg lif åt döda kunde gifva,
Mitt enda nöje blef att mörda och att lifva.
Ah! du en lagkrönt kung ostraffad ej bedrog.
Kom, skugga af min vän, och se hvad hämd jag tog.
Ja, Person, ett förbund med dig din kung vill göra:
Du måste Sturens lik i natt till fadren föra,
Som kanske i en dröm på detta ögonblick
Den seger sjungas hör, som af ditt mord han fick.
Vis dina friska sår, dem folket nyss dig gifvit;
.När genom denna syn af fröjd han vaken blifvit,
Så kasta i hans säng, uti hans öppna famn
Hans son, hans ålders tröst, och hviska Eriks namn.
Om heta tårar då från fadershjertat svalla,
Må fängslets dystra hvalf af hemska löjen skälla.
Men offret är ej nog: än andas bror och far.
Syns Johan komma? . . . Ah! om du mig ock bedrar,
Hur vill jag mig en väg uti ditt hjerta leta,
Att se hvad Wasa fick utaf sin Margareta! *
Förlorad den monark som Ömt sin spira för;
En kung är mensklig nog då ingen ondt han gör;
Men att, som jag har gjort, med känslor kronan bära,
Det är att störta sig och folkets otack nära.
Fort! fullfölj! än är natt; att solen, blek och skrämd,
Må ljunga upp i blod och rodna för min hämd!
Hvad buller?
Märta Lejonhilfalld (bakom teatern).
Till min son!
* Erik hatades oförnekligen af Gustaf I, tör hända blott
såsom son af hans första gemål, med hvilken han lefde i
beständig oenighet, då derimot Margareta Lejonhufvud, Johans
mor, egde den store konungens hela förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
