Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Susanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Förd af ett litet vingadt barn
I badet kastat sina garn
Och börjat Ömma suckar sända,
Månn det för honom blifvit svårt?
Tör hända då - ja, - ja, ... tör hända
Susanna ropat mindre hårdt.
Men om ock Daniel fått njuta
Susannas Ömhet i sin höjd,
Blef deraf intet skäl att sluta,
Att hon till köttslig lust var böjd,
Då vi i minnet återkalla
Hvad Daniel gjort och hvem han var,
En dygdens skyddsgud, vän och far,
Som rofvet ifrån döden tar,
När rätt och oskuld det befalla.
Om känslans tårar dygdigt runnit
Uppå Susannas sköna bröst,
Så var det tacksamhetens röst
Som öppen väg från hjertat funnit.
Hvem mer än Daniel var förtjent
Ett dygdigt hjertas offer ega,
Som endast Gud förmåga länt
Susanna fri från straffet säga?
Ja, om Susanna återgifvit
Ett lif, som re’n förloradt var,
Åt sin beskyddare och far,
Blott tacksamhetens skänk det blifvit
För den, som räddat hennes dar.
Uti den lärans bok står skrifvit,
Som främsta rum bland läror får,
Att gifva af det Gud mig gifvit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
