Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sköna Susanna - Det sena brölloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
Så vidt och långt jag det förmår:
Att öfva kärlek mot min nästa,
Med mensklighet min vandel fästa,
Deri allt lifvets väl består.
Så är min tro: men om jag felar . . .
O Zions väktare, mig hör!
Att edert ljus en stråle delar,
Som mig på lifvets stigar för,
Der I, som högsta vishet egen
Och andans djupa hemlighet,
Min få visko och bot mig sägen,
Jag blinde, - jag, - som mindre vet.
Det sena bröllopet,
rM.n *’ans Pa Jor<^en sällhet qvar,
^~~~ Än icke hjertat lärt att darra,
An kunde ingen älskling narra,
Än älskarinnan trogen var,
Då bland herdinnors täcka skara
Alexis möta får Glicere.
För älska tycks hon skapad vara,
Att henne se och blifva kär,
Det ett och samma alltid är.
Sin eld knappt herden yppa vågar,
Förr’n ögat redan talat har,
Och då han djerft den sköna frågar,
Ge hennes ömma blickar svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
