Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Till min Läsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till min Läsare.
Det är en egen sak att hålla dagbok — för sig sjelf; jag
begriper icke huru man kan stå ut dermed. En gång, i min
första ungdom, skref jag en dagbok, eller rättare, en slags
moralisk conto-bok, i hvilken hvar dag antecknades med det
korta tillägget af ”bra” eller ”illa” eller ”så-så.” Vid årets
slut uppsummerades dagarne; men då jag, om ett par år,
märkte att summan af ”så-så-dagar” städse blef den öfvervägande,
ledsnade jag vid saken, och har sedan icke hållit en
dagbok — för mig sjelf.
Dessutom, då man är lycklig nog att i sitt hem omgifvas
af kära syskon, erfar man föga behof att skrifteligen inför sig
sjelf redogöra för sitt lif. Hjertats ack! och o!, tankens
frågor, dagens tilldragelser finna omedelbart deltagande hos de
kära och nära. Aflägsnad från dem skrifver man bref till
dem och i dessa sin dagbok. Så hade äfven jag gjort, och
sist i mina bref från Amerika. Ty jag ägde då ännu moder
och syster i mitt hem.
Men en förändring kom öfver detta; döden kom; mitt
hem blef öde, och jag — ensam.
Jag kände det mycket, då jag, ett par år sednare, å nyo
befann mig stadd på en längre resa; ty åter blefvo känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/1/0009.html
