Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träd. Om morgonen lät jag mig föras fram och åter öfver
floden af den lilla färjan, och om aftnarne vandrade jag
fram och åter öfver den breda bron, lyssnande till det
glada, friska folkbruset. Jag besåg äfven domkyrkan, och
det var allt, som jag denna gång ville se och höra af
Basel. Jag skulle återkomma dit till hösten. Nu ville
jag blott fram till Genfersjön och till Lausanne. Der skulle
jag slå mig till ro.
Ett stycke utom Basel, på vägen åt Bern står, nära
vid landsvägen, en skön lind och vid dess fot en stenvård.
Det är minnesvården öfver 1300 Schweitsare (från nio
cantoner), som i bataljen vid S:t Jacques stridde mot en
här af 30,000 förenade fransmän och österrikare, och stupade
i kampen. Men deras tappra motstånd ingaf den fiendtliga
härens anförare, den franske Dauphin, en så hög aktning,
att han icke vågade tränga längre in i landet, utan slöt,
snart derefter, vid Einsisheim fred med dess folk. Det
tacksamma fosterlandet reste sednare åt sina hjeltemodiga
söner minnesvården, med denna inskrift:
”Våra själar åt Gud, våra kroppar åt fienden. Här
stupade, den 26:te Augusti 1444, obesegrade, trötta af att
segra, 1300 edsförbundna och kamrater i kampen mot
Frankrike och Österrike förenade.” Högsinnade, rörande
ord! Den skulle ej vara mig kär, som utan vördnad kunde
beträda en jord, der stenarne så tala. De tappres minne
firas ännu här, årligen, med sånger och tal.
Jag fortsatte min väg till Bern i en tjocka, som
gjorde det enahanda om man reste genom norra Tysklands
hedemarker eller den herrligaste alpnejd; man såg intet
utom en dimma. Så kom jag till Bern. Hvad jag der
erfor är, liksom hvad du nyss läst, upptecknadt sednare.
Först i Lausanne begynte jag min dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
