Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 3
Den 18:de Juli.
Ehuru solen förblifvit en sällsynt gäst i Kossinières
dal och sällan skänkt oss sitt hjort fröjd an de ljus tvä dagar
å rad, har den dock gifvit oss en ocli annan dag af
outsäglig skönhet, då vinden andats varm och frisk på en
gång, luften varit lätt och hela vår lilla dal, med sina
smaragdgröna sluttningar och sin doftande höskörd, tycktes
vara ett litet bo för trefnad oeh hälsa. Under denna
tid har vår stora bikupa — så kallar jag vår Chalèt med
dess många små rum och dagrar — fyllt sig med gäster,
som derifrån svärma ut i dalen. Två stora bord blifva
fullsatta middag och afton. Der öfverflödar af honung,
mjölk, grädda, smör och ost, med ett ord, af alla
lierde-lifvets rätter (och dessa af allra bästa sort) och dessutom
af rätter af bastantare art. Man lefver här på en gång
enkelt och rikligt. Jag verkligen förvånas öfver de bålar
af tjock, vispad grädda, som, om aftnarna, bäras kring
borden och hvarutur hvar gäst kan råga sin tallrick. Med
eller utan smultron är denna grädd-crème en verklig
himlamat. Behaget af Rossiniferes herdelif förhöjes deraf
att det är lika billigt som godt. Då emedlertid vår
bikupas dörrar klappra och slamra oupphörligt, är jag derinne
så litet, som möjligt, och som jag ej älskar att sitta länge
till bords och nu åtrår, framför allt, naturens tysta
sällskap, tillbringar jag större delen af min dag på ensliga
vandringar och små upptäcktsresor bland bergen. Vill du
följa mig på en af dessa? — ty en visar dig skaplynnet
af alla —. Vår ledsagare skall bli — den första bästa
gångstig. En båttre kunna vi ej få; och vill du rätt
njuta af vandringen, så följ gångstigen tyst och
uppmärksam på hvad den visar dig. Väl är den litet brant ibland,
men den ger dig dock säkra fotfästen och nästan
trappsteg i bergen. Här förer den dig öfver en sorlande bäck,
der genom en tät skog, mest af granträd. Trädens rötter
utgöra trappstegen, på hvilka du stiger uppför, allt
uppför — ty uppåt går vår väg. Snart ser du dalen bakom
JPr. Bremer. Resa. I. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
