Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 3
gens ryggar ocli spetsar, göra långa och vågsamma
utfärder; och en och annan rask ung tärna följer väl äfven
sin fader eller sin broder på dylika bergsvandringar, och
är derunder så tapper som de tappraste. Större mängden
gäster här äro engelska familjer, nästan alltid rika på
döttrar. Jag tänkte med litet vemod på framtiden för en
flock af sex unga systrar emellan 12 och 20 års ålder,
och huru de månde hvar för sig finna rum och verkningskrets
— utan hvilken ingen lycka finnes — i verlden. En af
dessa flickor, min granne vid bordet, mycket lång ehuru
mycket ung ännu, med allvarsamt utseende och glasögon
på näsan, och som rodnar hvar gång hon talar eller man
talar till henne, synes mig ingen dålig kandidat till en
professors-stol, — men......
De unga flickorna besvarade praktiskt mina tysta
"huru" och "men." M:r Bechèt hade länge önskat inrätta
en söndags-skola i Rossinières, och förliden söndag
förkunnade han från predikstolen, att den nu skulle taga sin
början. Barnbefolkningen — äfven barn, som knappt kunde
tala — strömmade med stor nyfikenhet till skolhuset, och
här såg jag, till min uppbyggelse, mina unga flickor (fyra
af de sex systrarne och ett par vackra unga amerikanskor)
taga hvar sin post som lärarinna för en liten flock barn.
Min blyga och rodnande allvarsamma granne med
glasögonen såg jag omgifven af tolf gossar, hvilka hon
undervisade med fullkomligt àplomb och med på en gång
barnsligt behag och moderligt allvar.
Dagen uppgår dock öfver qvinnans lif på jorden,
den trånga dalen vidgas och stigarna bli allt flera; det
skall bli rum, arbete, lefnadsglädjo nog för alla, som
redligt söka oeh vilja. Det sade mig de unga flickorna i
söndags-skolan vid Rossinières.
Den 2 4:de Juli.
Jag har gjort mina sista vandringar i bergen. Sedda
högt uppifrån, visa sig dalarne af Chateau d’Oex och
Rossinières som gröna bassänger, på alla sidor omslutna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
