Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa
Man kallar Rosenlatii en "glacier de salon" ocli en "glacier
des dames" dels för dess skönhets, dels för dess
tillgänglighets skull. Mig frapperade den genom sin
menniskovål-nad. Klippan Rosenhorn, högst upp i midten, är såsom
dess hufvud, öfver skuldrorna på ömse sidor nedfaller
is-manteln, skinande hvit. De tornlika klipporna Wellhorn
och Engelhorn uppstiga på motsatta sidor af bergthronen,
der is-jettinnan sitter sedan årtusenden, och emellan dessa
framskjuter hon ett ofantligt knä, rikt draperadt af
is-manteln, och ur dennes djupa veck stiger en ofantlig fot
fram på det släta berget. Det är omkring denna fot som
menuiskovisiterna röra sig. I de djupa draperierna,
nedfallande omkring den, — bildande is-kabinetter och gångar,
titta de besökande in och ut, leka kurra gömma med
hvarandra, och skåda sedan undrande upp till det stora knäet,
100 fot öfver deras hufvuden. Den sköna blå färgen af
isen i de djupa vecken eller väggarne af glaciern har man
på många sätt sökt förklara, men ännu ej tillfredsställande.
Dou var synnerligen skön denna eftermiddag ehuru
himmelen var mulen och snart höljde både. glaciern och dess
besökare i regndusk. Flere främlingar hade, från det lilla
värdshuset, uppstigit dit mod oss. Damerna gingo fram,
drogo af sig handskarne och lade varsamt sina varma
händer på isväggarne och tittade in uti kabinetterna. Herrarne
gjorde desslikes och vågade sig äfven högre upp, dit
gla-cierns sjelfgjorda väktare och värd bjöd dem ; ty han hade
huggit trappsteg i isen och man kunde på dessa klifva upp
och in uti isniantelns djupare regioner. Kaskader falla ur
glacierns djup; den väldigaste af dessa störtar fram under
det stora knäet, såsom ur ett hvalf, och faller litet längre
bort under döfvande dån ned i djup emellan klipporna,
som ögat ej mäter och man hisnar vid att skåda ned uti.
De flesta resande gjorde ifrån sig besöket rätt
knapphändigt. De kommo, sågo och — vände om. Men jaj kände
mig så otillfredsställd af detta besök i regndusk, att jag
föreslog min reskamrat att dröja natten öfver i det lilla
värdshuset i glacierns grannskap, i hopp att morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
