Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
manställt dessa skönare, än Tegnér i sitt lilla poem
"Floden.
Var väg följer nu Reuss’s lopp. Men vår väg är en
smal gångstig på sluttningen af branta berg och kullar, så
smal och så dålig, att jag ofta känner mig såsom i lifsfara,
och är i beständig förundran öfver att man kan i detta
tillstånd lemna en dock mycket besökt väg, på hvilken,
just i följd af dess dåliga tillstånd, olyckor ofta nog hända.
Äter och åter möta vi karavaner af resande till häst och
till fots. Att detta ej sker på de trångaste och farligaste
ställena under vägen förhindra guiderna’’, som med sina
långa alpstafvar gå i spetsen för tågen. Svårare blef
belägenheten, då, på ett ställe af stigen emellan bråddjupet
och bergsväggen, en ko oförväntadt stängde vår väg. Hon
står der orörlig, med den hornprydda pannan vänd emot
oss, och synes tänka, liksom jag: "hur skall det nu gå?
En af oss måste tumla ned i bråddjupet, ty förbi
hvarandra kunna vi ej komma; det är klart!" Mina bärare
insågo det äfven, men togo raskt sitt parti; med händer och
fötter förmådde de den beskedliga kon att under lifsfara
vända om på den smala stigen, och hon utgjorde nu mitt
förtraf ända till dess en utvidgning af jordytan tillät henne
att vika af, hvilket skedde med ett par glädjeskutt, hvilka
jag delade i mitt hjerta.
Vi äro nu i Canton Wallis. På alla sidor blicka
snöfälten fram, men ock invid dem gröna, gråsrika mattor.
På en af dessa, tätt invid glaeiern, betar en stor hjord af
hornboskap, vaktad af en herde och hans hund. Mycket
lång syntes mig denna dagsresa i köld och dimma, och
mer än en gång undrade jag tyst öfver att man så
lättsinnigt kunde företaga den. Skymning-m har redan inträdt
då vi ändteligen komma till "la Furka", i så tjock dimma
att jag ingenting kan urskilja utom den höga kulle, uppför
hvilken vi tåga, och det snötäckta taket af det lilla
värdshuset der uppe, som låter mig känna likt sjöfararen på
det stormiga hafvet vid utsigten af land.
Huru godt smakade det ej att liar, i det lilla snygga
och nästan trefliga herberget få sitta ned i en varm sal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
