Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
sysselsättas inom klostret. Deras stilla lif och stränga
fastor göra många af dem sjukliga "Frau Mutter" hade
tydligen klent bröst. Jag frågade henne om hon icke
stundom hade lust att se verlden och naturen, den sköna rika?
— Hon log hjertligt i det hon Bvarade, att hon icke kände
den ringaste håg dertill!" Detta yttrades så frimodigt
och sä muntert, att jag blef helt lugn för Frau Mutters
klosterlif. Måtte de öfriga systrarne dela hennes smak!
"Det behöfs många slags menniskor för att göra en verld!"
är ett Amerikanskt ordspråk, som jag ofta måste tänka på.
Ett kapuciner-kloster på en höjd i dalen säges vara det
äldsta i Schweits. Ofvanför klostret, ser man en af dessa
"heliga skogar", som man ofta finner på bergens
sluttningar i Schweits och dem ingen yxa får vidröra, ty de
bevara dalens folk från "avalancherna" eller snölavinerna, som
vältra sig ned från fjellen. Dessa brytas i fallet af den
"heliga skogen", som sjelf står fast och grön under deras
ras. Nejden är full af minnen af de fordna österrikiska
fogdarnas förtryck och våldsgerningar. Gessler och
Lan-denberg äro synnerligen hjeltarne i dessa. Hår var det,
som Gessler, hvilken förargade sig öfver att bondfolket
hade så sköna hus, byggde sin borg (som han sjelf
benämnde "Twing-Uri") af folkets svett och penningar. Der
var det, som Landenberg, efter att hafva velat röfva
oxarne från den unge Arnolds af Melchthal plog, lät stinga
ögonen ut på hans gamle fader och tog höga penningböter
af denne, för att bestraffa sonens förmenta brott. Detta
stygn" säger en gatnmal historieskrifvare, "gick mången
redlig man så djupt i hjertat, att de beslöto att förr dö,
än lemna denna grymma gerning ohämnad.’ Men icke
männernas hjertan allena reste sig mot förtrycket och
våldsgerningarne. Så sade Werner Stauffachers hustru,
Margaretha Herhlng, till sin man: ’ i förra tider brukade icke
’"männer af Schwytz låta sig behaga och tåligt fördraga
sådan behandling. Och värre lärer den ännu blifva om
"de nu icke ha mod att sätta sig upp deremot och möta
’’våld med våld. Snart blir det då ute med vår frihet och
"vår frid!" När de, som vårda den husliga härden, mana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
